Svävande andedräkt och hissnande kyla

Imorse var första skoldagen. Ej obligatorisk, men vi hade bestämt att träffas för att planera en redovisning i LBF. Jag tog på mig ordentligt, och promenerade till skolan. 30 minuter i rask takt.
12 minusgrader, det är jag inte van vid. Men det var skönt.

Efter att vi var klara, gick jag till jobbet för ett kvällspass. Lugnt på avdelningen, och jag gjorde mest ärenden, hjälpte mina kollegor med diverse och var social. Hade ju varit trevligt med lite egna patienter, men det gick bra ändå.

Efter passet promenerade jag hem igen. Kollegorna sa oroligt att jag inte skulle gå hem genom skogen. Men ikväll var jag orädd, gick med bestämda steg hem. Andedräkten som en kvast ut och nästan, bara nästan vindstilla, när jag gick framåt under de isiga träden märkte jag att ångan från andedräkten flöt stilla bredvid mig i samma takt som jag gick. Magiskt...