30 december, 2008

Slog en rova


Efter långliggande i fåtöljen, och ont i ryggen, följde jag med man och barn ut för lite frisk luft.
Ett snöbollskrig senare låg jag på marken. Ajaj, hala stövlar och ont i vänster cellulitsamling. Vi haltade vidare till stadens utsiktpunkt. Molnigt, och 0-gradigt. Det blir nog ingen mer snö det här året.

Promenaden gjorde nog varken till eller från på ryggen, jag får ta och stretcha m.ileopsoas. Den har blivit förkortad av för långvarig sittställning. Den muskeln kallas också höftböjarmuskeln. Och när den är för kort är den en orsak till ont i ländryggen. Fick för ett par år sedan bra hjälp från en naprapat med att stretcha ut musklerna i denna region, och betydligt mindre ryggont efter det.

Men efter en sjukperiod, med mycket liggande i fosterställning och sittande i fotölj, behövs det lite åtgärd

Drwannabee - magsjuk

Har tillbringat natten vaken och med magkramper, jag vet nu hur man bäst kan beskriva vischeral smärta; med Voldemorts "Crucio" uttalat med illvillig min, och offret som vrider sig i plågor.

Är lite bättre nu, men inte på topp. Ett välbetalt arbetspass kvar, skall jobba nyårsafton.

Känns som det är läge för att ladda upp för nya kursen och amanuensjobbet, men har inte orkat ta tag i det än. Det får bli efter nyår.

28 december, 2008

Dödshjälp

Har hunnit jobba en hel del under jullovet, och har ett par pass kvar innan skolan börjar.

Ett par patienter som fastnat i minnet:

Gammal dam, palliativ vård, anhöriga som vill att hon skall få dö. Patienten vill dö. Tänker på den aktuella dödshjälpsdebatten. Den rondande läkaren går inte in på rummet, status quo, inget mer att göra. Som ssk får man be om mer ordinationer på smärtlindrande eller lugnande. Det är inte ett aktivt ställningstagande hos läkaren, han/hon litar på att vi säger till om det som behövs. Jag står långa stunder hos patienten, ger vatten, klappar på handen, men känner att jag inte räcker till när jag måste gå ut för att sköta de andra. Hon är ensam fast med öppen dörr.

En gammal man, kommer från ett vårdhem, han är nästan 100 år, har mått dåligt, och inskickad med ambulans. Han är i dåligt skick redan vid ankomst till avd. BT 70/30, blod är beställt men har inte kommit. Han skämtar ändå med oss, när vi kör in sängen på rummet. Droppen rusar in med full hastighet. Vi skall snart bytas av, med nästa pass, och går runt till patienterna med kvällsmedicin, samt skriver snabb rapport i journalen, plötsligt märker vi att det luktar i korridoren. Vi går in till mannen, det är blodig avföring i hela sängen och han har kräkts. Ingen puls, ingen andning. Vi tittar på varandra, måste vi börja HLR? Ja, vi måste.
Ingen läkare varken på hemmet eller på akuten har tagit beslutet att skriva i journalen att pat skall hjärtkryssas. Vi startar HLR, försöker vända pat. Det går knappt att ventilera, antagligen ligger det maginnehåll i luftvägarna/lungorna. De sköra revbenen knakar under hjärtkompressionerna, och all personal får avföring på sig. Det är en bisarr känsla och det känns inte värdigt mot patienten. Defibrilatorn visar asystoli.
När hjärtteamet kommer, tas omedelbart beslut om att avbryta.

Vi är alla lite utpumpade efter händelsen och nattrapporten blir rörig.
Diskuterar med varandra, måste alla patienter dö på sjukhus? När man är nästan 100 år, och blir akut sjuk, kan man då inte få smärtstillande och lugnande och få lov att dö i lugn och ro hemma?

22 december, 2008

Godkänd tenta

Äntligen besked, jag blev godkänd på anatomitentan.
Absolut inte ett resultat jag är nöjd med, men jag är ändå godkänd.

Råder alla yngrekursare, plugga mer än vad du någonsin gjort. Förhör dig själv på Netter, läs i Moore, alla blå faktarutor, och lär dig kompendierna utan o innan. Det är inte muntan som är det svåraste (har inte hört om ngn som blev underkänd), det är den skriftliga tentan.

Nu äntligen har jag jullov på riktigt.

19 december, 2008

Amanuens

Jag har fått äran och nöjet att agera som amanuens nästa termin. Det ser jag verkligen fram emot.

Fenomenet med amanuenser, dvs erfarna studenter undervisar de på lägre terminer, verkar vara något som är vanligt på Läkarprogrammet men inte så mycket på andra program.

När jag läste till sjuksköterska och senare på vidareutbildningen fanns inget sådant. Fast det hade varit en riktigt bra idé där med.
Jag har lite kontakter på sjuksköterskeprogrammet och har väckt tanken hos några lärare där. Kanske det införs så småningom.

Det sägs att man lär sig bäst genom att undervisa själv, och det är nog sant. Nu blir jag tvungen att läsa på anatomin en gång till. Får press på mig att lära mig lite mer...

18 december, 2008

Simulerade patienter

Studiebesök på ett simulatorcentrum:

Patienten ligger på britsen, blodig på magen, en bit tarm sticker ut, han stönar och skriker, bröstkorgen höjer sig med ett väsande, 5 st grönklädda läkarstudenter runt sängen: Här skall det räddas liv.

Upprepade frågor, "hur mår du?" "Har du ont här?" Svaret bli "AJAJAJAAAAAj, Öhhhhhh.
Det sätts grova nålar, och dropp kopplas, kläderna klipps upp. Det är svårt att hantera droppåsar, aggregat och nålar när man inte är van.
Plötsligt slutar den väsande andningen, poxen sjunker neråt 70%, nu uppstår febril aktivitet runt huvudändan, A och B går före C, D och E.

Det dras i hakan, nacken böjs bakåt, en mask och blåsa dyker fram, och 2 studenter kämpar med lätt panik i ögonen med att få i patienten luft, till slut säger någon, vi tar fram en nästub. Febrilt letande i lådor och skåp, där var den. Glidslem då???, mer letande, där kom det fram. Nästuben glider ner. Och med ett väsande, kommer andningen igång igen. Direkt feedback på ett bra omhändertagande.

En dag, många olika scenarior gås igenom, med debriefingsamtal efter varje. Vad hände, vad gjorde vi bra, vad kan förändras.
Ett gäng individuella studenter svetsas ihop till ett samspelande team. De samarbetar för patientens överlevande, och de lyckas!!!
















Advanced Trauma Life Support (ATLS) är ett system för omhändertagande av akuta traumafall. Konceptet utvecklades i USA under 1970-talet och är spritt internationellt. Det är standard på alla skadeplatser och akutmottagningar i Sverige. ATLS går ut på att först åtgärda det som innebär störst dödsrisk, vilket resulterar i följande prioriteringslista:

A - Airway: säkra fri luftväg

B - Breathing: se till att patienten andas, annars påbörjas assisterad ventilation

C - Circulation: bedöm om patienten är i cirkulatorisk chock, stoppa pågående blödning

D - Disability: neurologisk bedömning

E - Exposure: undersök hela patienten, ta av kläder

Genom att arbeta och träna enligt dessa principer, har man kunnat visa kraftigt förbättrade resultat vid omhändertagandet av akut trauma. (Källa: Wikipedia)

16 december, 2008

Dagens alster

Det har inte blivit något skrivet på LBF idag. Jag har ägnat större energi åt städning, matlagning och att baka pepparkakor med barnen. En långpromenad i parken blev det med, konstigt väder, kallt och fuktigt.

Mannen i huset kommer inte hem förrän senare, han är på skolan och pysslar med ett av alla sina projekt. Men när han väl är hemma vankas det god mat.

Pannbiffar ala Dr Wannabee med smörslungade morötter, basmatiris och gräddsås.

I pannbiffarna idag blev det:Nötfärs, oliver, gul lök, soltorkade tomater, ägg, och olivolja + lite ströbröd.

15 december, 2008

Snart, snart har jag jullov




















Nu har jag flyt. Jag har svettats ur mig 3 st LBF-arbeten idag. Jag hade turen att hitta en artikel som kunde användas till flera arbeten.

Så patofysiologi, farmakologi och anatomi för min tilldelade sjukdom är nedplitade och inskickade. Det behövdes lite paradischoklad och julmust som hjälp. Tack R och A, för bidraget till en mysig pluggstund idag :)

Nu skall jag bara granska 2 artiklar till, valfri sjukdom denna gång. Det får inte vara klinisk forskning samt tidskriften skall ha impact factor minst 3. Det fixar jag imorgon.

Maken och barnen gör korvstroganoff m ris, jag måste bolstra min mage lite efter alla onyttigheter idag.

11 december, 2008

Vilken slags läkare skall du bli då?

Vilken slags läkare skall du bli då?
Den ständiga frågan man får som läkarstudent. Och oftast har man ingen aning.

Man kan utesluta vissa specialiteter, och ha vissa funderingar på andra men vet inte om man är lämplig för eller tycker att just den ena eller den andra specialiteten är roligast.

Gjorde ett ST-test alldeles nyss, och det visar sig att de specialiteter jag har haft funderingar på finns med bland de lägre siffrorna. Tex Neonatolog, Narkosläkare/Iva-läkare, Radiolog och Kirurgiska specialiteter. I andra änden av skalan fanns specialiteter som fick siffror på >50. Och de var verkligen sådana som jag känner att jag inte passar för.














Det är ett slags personlighetstest, man får svara på hur mkt patientkontakt man vill ha, och hur utmanande jobbet skall vara osv.
Det testet jag gjorde heter
Pathway evaluation program (klickbar länk) om du vill testa själv.

Jag vet inte om det finns motsvarande seriösa test på svenska. Men ett lite kul test finns på Underläkare.se

Även om man inte har lust att ge de som frågar ett tvärsäkert svar, kan det vara lite kul att testa för sig själv.

Förkyld och ny dator


Igår hämtade jag min nya leksak, en liten asus EeePc 1000H. Jag hade inte ens tittat på den i butik innan. Så det var mkt spännande att packa upp den.

Det är en present till mig själv, och betalas helt med ett stipendie jag fått. Lite märkligt att jag alltid skall få dåligt samvete när jag unnar mig något.

När jag var ute och handlade julklappar idag, började det sticka i halsen och i näsan, verkar inte som jag slipper förkylningen som går i familjen. Nu ligger jag i sängen med datorn på magen, bara det är ju värt pengarna.

Julklappar inköpta idag.
Stadium säljer skridskor för 199pix superbra idé till sonen som inte har några.
Läppglans med hallonsmak till dottern.
Hårprylar också till dottern
Nya hörlurar till begagnad mp3-spelare. son eller dotter, får se...

Efter hand får vi räkna på det så det blir rättvist. Jag kommer ihåg vad ledsen jag blev när jag var liten och styvsyrran fick finare och dyrare julklappar än mig. Sånt är viktigare än man tror.

bloggen kanske hamnar på paus nu, inför julen. Jag skriver bara om det händer ngt kul.

08 december, 2008

"ledig" dag

Ja, jag måste faktiskt inte plugga idag. jag har LBF, som jag börjat med, men det skall inte vara inne förrän i Januari.

Funderar på 2 alternativ IKEA eller Ullared. Vårt julpynt är stulet, och det känns naket i fönstret. Det hade varit trevligt att julshoppa lite också.

Helgens jobb gör att jag är lite seg. Jag körde på överväxel för att hinna med allt och göra allt jag planerat under passet.

Vad sägs, IKEA eller Ullared? Nackdelen med Ullared är att det är långt att åka, men fördelen att jag kan ta alla julinköp på en gång.

05 december, 2008

Kirurgiska patienter i mängder.

Jag växlar snabbt mellan läkarstudent och sjuksköterska.

Ikväll var jag sjuksköterska:

Några patientöden:
Spleenomegali pga lymfom, splenektomerad, enligt utsago från kirurgen såg den ut som en salami=vitprickig, den hade jag velat se.

Pankreatit - ung pat med massa sjukdomar i botten, jag fick spola dränet och ge smärtlindrande.
(märkligt nog hade jag träffat pat tidigare på en annan avdelning, fast då som läkarstudent) jag blev inte igenkännd.

Äldre dam som ramlat, många frakturer och en tur in på IVA pga aspirationspneumoni, samt bukopererad pga ngt vajsing med tarmen. Därinne var jag mestadelen av kvällen. En "nästan" IVA-pat med behov av vändning, munvård, kontroller och tillsyn.

Gastricbypassopererad(se bild) man, mkt godmodig och glad över att operationen var gjord. Skojade med mig när jag skulle ge fragminet så jag nästan stack mig i fingret.

Trafikolycka med många frakturer, skallbasfraktur från tinningen(fick mig att minnas tentafrågan om a. meningea media) men utan blödning. Costafrakturer från 3-10, (fick mig att minnas uttrycket flail chest) Mkt smärtlindring, men på benen och nästan hemskrivningsklar.

En ung man, bukopererad med sjukvårdsorsakat opioidberoende. Jag förklarade tålmodigt om hur den verksamma substansen i supositoriet hade hunnit tas upp innan han var på toa en timme senare. Vi blev överens till slut.

(Patienterna är anonymiserade, jag blandar vårdtillfälle, diagnos etc)

Studenter som mår dåligt.

Har under senaste halvåret förstått både på mig själv och andra att läkarstudier ställer vansinnigt hög press på studenterna. Läste en artikel i Dagens medicin om just det "Läkarrollen blir en stress för studenten"

Pressen kommer inifrån, man vill ju klara det, man vill lära sig så mycket som möjligt och tiden räcker inte till. Vi är duktiga, högpresterande, typ-A personligheter.

Men det är också stor stress från lärare och kursledare.
Läraren kan stå och håna en hel kurs " Det är inte ert fel att ni är så dåliga för ni har läst i den undermåliga svenska gymnasieskolan." Budskapet: NI SUGER!!! Bankas in i en hel kurs studenter.
Har alla 100 studenter beredskap att handskas med det?

En lärare säger på kursnämnden efter att tentaresultaten hade sjunkit."Hur är intagningskraven till läkarprogrammet nu för tiden?"
Blir de studenter som anstränger sig för studiebevakning och kommer till kursnämnden stolta över sin utbildning? Blir de nöjda med sin insats?
Jag går till mig själv, även om jag hade endast 2 fel på en 100p tenta, hade jag blivit nedslagen av ovanstående kommentar.

En uppmaning till lärare och kursledare tänk på vilka personer ni står och pratar till, tänk på vilket intryck dina ord ger.

Vi läser till ett människovårdande yrke, men hur tar vi hand om varandra? Märker du om din kursare mår dåligt?
Sömnsvårigheter, panikångestattacker, nedstämdhet är symtom på att pressen är för stor. Ibland kan det hjälpa att höra att man inte är ensam om att må dåligt. Och det är inte fel att be om hjälp. På alla studieorter finns en studenthälsovårdande enhet. Kuratorer och sjuksköterskor som är vana vid att möta studenter med olika sorters behov.

Man kanske tänker: Klarar jag inte det här kan jag inte bli läkare, men tänk tvärtom, söker jag hjälp när jag mår dåligt så kommer jag hålla hela arbetslivet. En investering i den kommande karriären.

Edit: Jag vill länka till denna blogg för att det är välskrivet och så sant. "Ingen människa är en ö"

04 december, 2008

Mina läsare

Min lilla räknare till höger tickar på, det är fler som läser inläggen, och det är kul.

Idag kom det också fram en skolkompis och berättade att hon läser min blogg. Fick lite feedback på inlägg jag skrivit, man är inte så anonym som man tror.

Skriv gärna en kommentar om du vill, det är alltid roligt att få respons på det man skriver. Har du upplevt samma som mig? Hur är det på din kursort?

Man behöver ett googlekonto för att kunna kommentera, men det är snabbt fixat.

03 december, 2008

Vetenskapliga artiklar och brist på förtroende

Imorgon har vi nöjet att ha kursstart i LBF =Longitudinellt Biomedicinskt Fördjupningsarbete.
I av de få saker HSV berömde vårt universitet för.

Och ett hatobjekt för både lärare och studenter. Lärare för att de är tvungna att ta av sin dyrbara tid för att handleda studenter till undermåliga "vetenskapliga" analyser av artiklar. Studenter för att de märker lärarnas bristande intresse, och oavsett nivå på ansträngning blir man godkänd.
= Stort Slöseri Med Tid.
Som tur är för våra yngrekursare har kursen gjorts om till ngt bättre. De slipper förhoppningsvis också oengagerade kursledare/handledare som inte svarar på mail på x antal månader.

De får en ordentlig introduktion till hur man granskar vetenskapliga artiklar, jag önskar jag fick gå deras kurs istället.

Jag tänker anstränga mig minsta möjliga(liksom alla andra) och ägna den extra tiden att ta igen mig efter det hysteriska tentaplugget.

Trots gediget pluggande, minst 10h/dag i 2 veckor är jag osäker om jag klarade hela tentan. Det är risk för att jag missade på en del(3-delad tenta)

En av studenterna frågade på föreläsningen om undervisningen i utvecklingsbiologi var för förståelse eller om vi skall kunna exakt hur tarmen veckar sig. Svaret från föreläsaren var -självklart är det för förståelse, jag begär inte att ni skall kunna det.

På tentan kom frågan - Omphalocele(navelbrock) uppstår under fosterutvecklingen, Vad har gått fel? Hur veckar sig tarmen, beskriv hur de olika lagren anläggs.

Och vårt universitet undrar varför studenter på läkarutbildningen tycker att lärarna inte bryr sig om dem.