26 februari, 2010

Bloggen

Varför skriver man på nätet? Har fått den frågan ett par ggr. Nästa fråga är: Hur orkar du?

Jag bloggar av flera orsaker:
Jag skrivit dagbok i omgångar, det här är ett alternativ, men pga offentligheten är jag tvungen att formulera mig bättre, dvs jag utvecklar mitt skrivande.

En dagbok kan man slänga undan i ett hörn, bloggen gör att jag skriver oftare.

Jag vill komma ihåg efteråt hur det var att gå på läkarprogrammet, det händer så mycket hela tiden. Jag ändrar uppfattning om en hel del saker.

Och det är inte jobbigt att skriva. Det ger mig något.

Till sist, man får vänner i bloggvärlden. De som gått igenom samma sak som jag kan skriva kloka synpunkter. Genom att jag bloggar själv, blir det naturligt att följa andra bloggar.
Listan med 26 bloggar till höger tittar jag på varje dag, och läser när det finns något nytt.

25 februari, 2010

Meritpoäng vid antagning läkarprogrammet

Jag tycker det nya systemet med meritpoäng verkar komplicerat. Jag letade runt en lång stund på högskoleverkets sida och studera.nu för att förstå hur det funkar. Men kunde inte hitta svaret.

Jag hittade tillbaka till Nils sida lakarstudent.se som ger bra info om hur man måste planera sina gymnasiestudier för att komma in.

Men bara DET att jag var tvungen att gå in på en privatpersons infosida för att förstå systemet gör att jag tvekar över hur användbart detta är. Visserligen är han superb på att förmedla info, men det borde studera och HSV också vara.

Vilken kategori föräldrar är det som kommer sätta sig in i alla regler och hjälpa sina barn till ett informerat val. Jag tror inte att min mamma hade gjort det, hon är inte lika duktig på att googla som jag.

Jag håller med Sveriges förenade studentkårer och Chefen för högskoleverket i att barn från studieovana hem bli missgynnade.
Även de som väljer att studera lite senare i livet missgynnas.
Men Aliansen vill väl minska de 30% som är mellan 25-40år på universitetet. Det skall bara vara 19-åringar.

Väljer du inte rätt ämnen på gymnasiet så minskar chansen. Ändrar du dig senare i livet så minskar också chansen.

Det som finns kvar som gynnar den äldre gruppen är högskoleprovet.

Men de med ett annat hemspråk än svenska, skriver generellt sämre på orddelen av HP. och har därför svårare att konkurrera.
Mitt förslag är att införa ett högskoleprov på engelska. Med samma svårighetsgrad på ord som det svenska HP.

Det gäller att veta redan som 14-åring vad man vill göra när man är 30...

24 februari, 2010

De tysta och de pratiga.

KatBat skrev så bra, det jag känner. Hennes inlägg heter "Silence is killing me" Och jag håller med.
Jag blir så vansinnigt otålig när det blir tyst länge, när man väntar o väntar och ingen säger flaska.
Man ser de duktiga klasskamraterna med sin anteckningar med rätt svar, och de tittar inte upp. Läraren kan säga "Men kom igen nu, ngt förslag har ni väl?" Och det är fortfarande tyst.

Jag förstår att några är blyga, och det kan vara jättejobbigt att prata när man är blyg, men SÅ många är inte blyga...

Jag är rädd att prata för mycket och håller igen. Tittar på de tysta för att bjuda in, till slut säger jag, "kan det inte vara så här...." eller "jag tror....." Även när jag vet, även när jag satt och pluggade det dagen innan.

För man skall ju inte förhäva sig, man skall helst inte ta för mycket plats. Speciellt inte i ett sällskap av tysta.

23 februari, 2010

Snö och motion

Jag har kommit igång att träna igen. Dans, step up och gympa. Samt en massa promenader.

För att peppa mig har jag skapat ett konto på funbeat.se
Man kan skapa egna träningsmål. Mina mål just nu är 2 träningspass/vecka och minst 90minuters promenad/vecka. Efter varje vecka står det hur man lyckats uppfylla målen i %.

Förra veckan med snöovädret innebar en hel del promenerande. Ingen kollektivtrafik, innebar att jag i söndags promenerade ca 1 mil. Antagligen mer, för varje steg jag tar, halkar jag tillbaka 10 cm i snön. Iaf slutade mitt promenadmål på 178%.

Idag blir det träning, Dansaerobic. Har inte testat det förut, kommer säkert villa bort mig, men räknar med att ha kul.

Jag fortsätter att bearbeta min aversion mot psykiatriska diagnoser. Tog hand om en schizofren man när jag arbetade som sjuksköterska i helgen. Det gick bra det med. Jag har börjat ta på mig de patienterna för att vänja mig.

Men jag undrar hur det går nästa gång någon pat blir hotfull eller våldsam.

19 februari, 2010

Blodgas, EKG och hjärtstopp

Den här veckan har vi varit på en medicinsk akutvårdsavdelning. Patienterna skrivs in och ut i hög takt.
Det är mycket att lära sig om man håller sig framme och ber att få vara aktiv.

Dagen ser ut så här:
8.00 omklädda och börjar läsa på. Varje student har 2-6 patienter beroende på hur mycket det är med dom, och vad man hinner med. Vi läser journal, labsvar, rtg och tolkar EKG.
8.30 Går runt till de egna pat. Fördjupar frågorna om vad som hänt och tar status över hjärta o lungor, och kanske neurologstatus o bukstatus när det är relevant.
9.00 Rond med överläkare, sjuksköterska och några ST-läkare. Vi får dra bakgrunden på våra patienter, samt vilka fynd vi gjorde under morgonen. Är man för långrandig börjar de gäspa och för kort så får vi många extra frågor.
ca 10-11 efter ronden, går runt tillsammans med ÖL och ST-läk, de pratar m patienterna och informerar om provsvar och vidare planering.
fram till 12. ta blodgaser, mera status, diktera daganteckningar och epikriser.

13-16 föreläsning.

Idag hade jag en patient med kraftig andnöd, pox var 65% när hon kom in. Efter en del behandling hade läget förbättrats. Men fortfarande inte bra, så jag fick ta en blodgas. Den var mycket bättre än tidigare. (och klart arteriell, så jag hade lyckats) Pat blev förbättrad av CPAP-beh.

Lunchen var bjudlunch från ett läkemedelsföretag. Jag satt o gäspade, för det var otroligt långrandigt. Men fattig student tackar inte nej till en gratis lunch.

Em bjöd på EKG-tävling. 2 grupper mot varandra. Jättekul sätt att lära sig, för vi kunde lite olika och kunde lära varandra. Det var en jämn tävling, men vår grupp vann. Stor lycka :) Jag är alldeles för tävlingsinriktad.

Senare gick jag förbi avdelningen igen. :(
Damen som jag tagit provet på hade fått hjärtstopp och inte klarat sig. Usch så sorgligt. Hon tyckte ändå att det kändes bättre på fm.

15 februari, 2010

anatomi igen

Vilken glädje idag, så kul att lära ut det man kan. Och så glada o nyfikna T-ettor.

En del metodiska knep som jag samlat på mig, kom väl till pass. Ritar på tavlan, ritar på studenten, palperar buken o lyssnar på hjärtan.

Imorgon kurs i A-HLR. Repetition för mig, men det är välbehövligt.

Familjen är sjuk, o jag får stå för markservice, men av ngn anledning funkar det också.

10 februari, 2010

psykpatient?

Får det lov att vara en psykpatient?

Det hugger till i magen, när ssk på akuten säger att jag kan få ta hand om en pat med hosta och lång psykiatrisk anamnes.

Mina maghugg är inte logiska, men de har sin förklaring, Den dagen har skapat en del obehagliga minnen som sitter i. Jag har bl.a. svårt att lita på min egen förmåga när det gäller att hantera psykiskt instabila patienter. Jag blir orolig att situationen skall leda till fysiskt våld.

Men jag sa ja till ssk, jag tog hand om patienten. Och det gick tom riktigt bra.
Han verkade få förtroende för mig. Och när samtalet snurrade in på fel område kunde jag föra det rätt igen utan att han blev arg.

Jag är riktigt ödmjuk över hur svårt det är att göra ett bra jobb på akuten. Med den blandningen av patienter, riktigt svårt sjuka blandade med hypokondriker.

Psykiskt sjuka, pat som intoxikerat sig och pat med lungödem.
Gamla farbröder som inte orkar föra sin egen talan, men är jättesjuka. Blandat med medelålders arga kvinnor som är där för ett recept. De har inte tid att gå till vc.
Pat som talar ett språk som ingen på akuten förstår. Hur ser man då skillnad på lite sluddrigt tal pga stroke och en asiatisk dialekt?

Jag är glad att jag har möjligheten att lära mig, men det är svårt. Mest är jag glad över att jag fortfarande kan utmana mig själv.