De tysta och de pratiga.

KatBat skrev så bra, det jag känner. Hennes inlägg heter "Silence is killing me" Och jag håller med.
Jag blir så vansinnigt otålig när det blir tyst länge, när man väntar o väntar och ingen säger flaska.
Man ser de duktiga klasskamraterna med sin anteckningar med rätt svar, och de tittar inte upp. Läraren kan säga "Men kom igen nu, ngt förslag har ni väl?" Och det är fortfarande tyst.

Jag förstår att några är blyga, och det kan vara jättejobbigt att prata när man är blyg, men SÅ många är inte blyga...

Jag är rädd att prata för mycket och håller igen. Tittar på de tysta för att bjuda in, till slut säger jag, "kan det inte vara så här...." eller "jag tror....." Även när jag vet, även när jag satt och pluggade det dagen innan.

För man skall ju inte förhäva sig, man skall helst inte ta för mycket plats. Speciellt inte i ett sällskap av tysta.