Smärta

Man kan undra varför man frivilligt utsätter sig för smärta. Igår funderade jag många ggr varför jag egentligen satt i en stol med blod rinnande på ryggen. I början var det ok, men efter 2 timmar och mycket svart färg, började jag jämföra smärtan med att föda barn.

Det är mycket psykologi i hur mycket man tål. När man fokuserar och andas så funkar det men så fort man börjar grubbla på hur länge man kan stå ut, så gör det mer ont. Funderar på hur mycket ketogan som hade krävts för att göra processen smärtfri *hehe* Inte utan att jag önskade att jag kunde självmedicinera lite under tiden.

Jag sov dåligt inatt, pga tatueringen och sonens galna hamster som springer i sitt gnisslande hjul, så det blev en ansträngande dag idag. Försökte också plugga in det som jag missade igår när jag var hos läkaren.

Jag är långt ifrån klar med motivet, har ca 3/4 kvar. Så jag återkommer med fler rapporter om hur det går.

På bilden Angelina Jolies snygga ryggtatueringar.