12 maj, 2010

Fler praktiska prov...


Och det verkar vara mycket olika krav som ställs. Vissa har en kaffestund, och läraren är inte ens med under statustagning. Andra utsätts för stenhårda förhör om referensvärden och prevalens för sjukdomar.

Kursledningen är bra, men det verkar finnas ett litet gäng läkare som inte har klart för sig målen med en PRAKTISK examination.
Trots att målen står klart och tydligt i blanketten, det går inte att missa bedömningskriterierna.

Jag har på omvägar fått reda på att min examinator tyckte jag var mycket duktig! Jaha. Och varför sa han då inte det?
Är det den gamla skolans läkare som tycker att man skall trycka ner studenterna för så var det minsann på deras tid.

Jag är av den sorten att jag ältar ett tag, skriver av mig, och sen går jag vidare. Men jag tycker det är taskigt mot oss studenter. Vi skall få bättre självförtroende, och på så sätt lära oss mer.

Att ge och få konstruktiv kritik är en konst, vi fick träna mycket på det under kursen i konsultationskunskap.
Kanske borde vi skicka vissa examinatorer att gå den kursen, den fanns säkert inte på deras tid.

Det här är det jag har med mig efter samtalskursen. Det kommer jag försöka gå efter när jag har studenter om 2-3 år

Be först studenten berätta själv
1) Vad gjorde du bra - minst 3 saker
2) Om det var din absolut bästa dag, vad hade du då gjort bättre?

Nu blir det handledarens tur. Och det brukar bli lättare eftersom man har studentens uppfattning att bygga på.
En väldigt självkritisk student, som ändå gjort en godkänd anamnes och status kanske inte behöver höra ett ord kritik mer, utan bara stärkas i det som var bra. tipsen kan ges i lättsam form efteråt.
En student med gott självförtroende kanske tål mer, MEN kritiken måste vara konstruktiv.
Ge tips och förslag på alternativa sätt att göra status, ta anamnes osv.
Och såklart också få höra 3 bra saker.

Alla studenter blir glada av få tips och konstruktiva förslag.
Men att bli nerslagen i skorna blir man bara deppig av. Nästa patientmöte man har känns stelt, och man blir lätt för observant på sitt eget beteende.

Till sist, så fort du bestämt dig för att studenten är godkänd säg det, vänta inte tills det är dags att gå!
Det är så mycket nervositet som släpper och resten av samtalet kan man ta in kunskap istället för att fokusera på att prestera. Det kan då tom vara helt ok att bli "förhörd" på olika sjukdomar, för man vet att man är godkänd.

(Foto från en vårkonsert i kyrkan nära oss)

5 kommentarer:

Caroline sa...

Vad klok du är! Jag önskar och hoppas att de som inte är så kloka, som ska lära ut, får höra detta på ngt vis!
Utvärdering av kursen?!
Måste vara extremt frustrerande att ha dåliga lärare. Helt otroligt värdelöst när det dessutom gäller ett så viktigt yrke!
kram till dig!

Dr Wannabee sa...

Tack! :)Jo vi utvärderar, kursledningen är medveten, men kan inte göra så mkt åt just de gamla rävarna.

Kram tillbaks.

drnever sa...

Verkligen jättebra tips! Det skulle ta bort det mesta av ångesten kring icke-skriftliga examinationsformer. Men som du säger - de som är benägna att lyssna är inte de som behöver höra det... oftast. Jag förstår inte hur alla andra yrkesgrupper får folk att lyssna?

Dr Wannabee sa...

Det där med att lyssna och att få andra att göra detsamma....
Tror inte det har med yrkesgrupp att göra.
Tror det mesta går att lösa med utbildning. Problemet är att få de som behöver det att inse att de behöver utbildning. Man vill ju helst inte se att man har en brist.

drnever sa...

Det är sant. Jag är väl lite extra snabb att döma därför att jag varit studentrepresentant och gång efter annan fått höra att universitetet inte kan "styra" sina lärare. Jag vet inte ens vad man kan svara på det!