27 januari, 2010

För att lära mig.

Efter 1 jour på akuten, är jag såld. Jag vill bli akutläkare. :) Så roligt.

Den första frågan vi fick var, Vad vill ni göra här på akuten?
Vi (jag o bästa klasskamraten) svarar samtidigt - Vi vill ta patienter :D

Ut till sjuksköterskan vid disken. Där blev det en hel del förvirring.
Läkaren visar oss vilka patienter vi skall ta, journalerna ligger i ordning efter när patienterna kom.
Han plockar ut två som han tycker är lämpliga.(de ligger längst fram) Vi bytte snabbt mellan varandra eftersom jag ville öva på neurologstatus, och hon på bröstsmärta.

Läkaren går till läkarexpen, och plötsligt har vi en ettrig hackspett på oss. Sjuksköterskan tyckte vi gjorde helt fel. Hon förklarar systemet på nytt, fast nu låter det som tvärtom, vi skulle ta de bakersta journalerna. Jag står och lyssnar, försöker förstå.
Till slut måste jag fråga, igen.
Hon tittar på mig som på en mördarsnigel.
-Men det förstår ni väl, ni skall ta de bakersta för ni är läkarstudenter, ni tar så lång tid på er.

Jag vet att jag borde ha backat, att jag borde tagit den bakersta journalen(pat med magsjukesymtom)
Men jag är faktiskt där för att lära mig, min handledare som ansvarig läkare tyckte att yrselpatienten var lämplig. Den patienten hade dessutom väntat längst.

Så jag säger med ett bestämt leende, jag tar helst hand om yrselpatienten, för jag behöver öva på neurologstatus, Går det bra?
Hmmf! och så vänder hon ryggen till. Jag tolkar det som ett ja, tar journalen och kommer på att jag inte har en aning vart jag skall gå.

Med fjärilar i magen och ett till leende, frågar jag henne var pat ligger. Det gick bra, hon bet inte huvudet av mig.
Efter 1 timme och ett antal andra frågor verkar det som om isen lossnat, hon snäser inte till svar och jobbet flyter på.
En stund senare byts platsen ut av den mest trevliga sjuksköterskan. En som tog sig tid att undervisa om hur datorsystemet funkar. Hur vi skall fylla i akutjournalen med ordination till avdelningen.
Jag antar att akutenpersonalen drog slutsatsen att vi inte var så lätta att skrämma bort, så de lät den syrran som fortfarande står ut med kandisar och undervisning trots alla år på ett universitetssjukhus ta hand om oss.

Två patienter hann jag med under kvällen. Vardera tog ca 1 timme. Och jag lärde mig jättemycket. Inte illa pinkat....

Man med reumatisk sjukdom, kraftig immunosuppresion. Hög feber i 1 vecka, crp 170 LPK 2,6.

Anamnes och status, viss misstanke på candidainfektion. Undersöka alla möjliga infarter. Beställa lungrtg, urin- och blododling(tillägg svamp)
Fler prover; diff, leverstatus, SR.

Ringa konsult i reumatologi och infektion.
Vår plan för beh med inj.Meronem och t.Diflucan godkändes av infektion. Vi gav även Solu-Cortef 100mg pga att pat stått länge på kortison (risk för sekundär binjurebarkssvikt).

Mitt neurologstatus resulterade i ct-hjärna med kontrast och inläggning på sjukhuset.

Ja, jag lärde mig mycket. Fortfarande ett leende på läpparna :D

4 kommentarer:

Doktoranden sa...

Akuten är omedelbar kärlek. I love the place. Jourar där på lördag (dock kirurgjour).

Dr Wannabee sa...

Ahh kirurg, jag vill med, längtar.

Caroline sa...

Ramlade över din blogg av en slump och det var trevligt! Så här stannar jag ett slag!

Det är så intressant fenomen det du beskriver med sjuksköterskan som uppenbarligen ville sätta dig på plats. Jag är själv i ett yrke där jag jobbar med "sekreterare" och har tidigare fått "markera" ett flertal gånger. Om man tittar hierarkiskt (vilket jag inte brukar göra men uppenbarligen de) står jag över dem, högre utbildning, högre lön, mer ansvar och svårare arbetsuppgifter. (civ.ing.) MEN, många kära gamla tanter kan inte hantera detta utan försöker förminska mig på alla dess sätt. de har kallat mig "lilla gumman", de har vägrat "lyda order" (tex faxa mina handlingar..) med mera. Härskarteknik kan man även kalla det.

Bra att du markerar! Fortsätt med det! Måste vara jobbigt att ha o göra med så mycket olika människor (alltså så många olika ssk).

Lycka till med dina studier!

(det blev ett långt inlägg...)

Dr Wannabee sa...

Hej Caroline
Det är trevligt med långa svar :) Jo självklart var det härskarteknik hon använde sig av, och mot oss läkarstudenter. För hon sa inget när handledaren stod där.

Ibland markerar jag och säger ifrån, o ibland låter jag det vara, den här gången kändes det värt det.