Internmedicin

Jag har så vansinnigt kul, men är samtidigt superstressad. Det känns som om jag aldrig kan tillräckligt mycket. Kraven är höga. Mest från mig själv :)

För ca 1½ år sedan sa en läkare till mig. När du kommer till internmedicin kommer du verkligen känna att du har nytta av dina sjuksköterskekunskaper och din erfarenhet.

Ja, det tar mig förbi journalkrångel, funderingar på vilka prover man brukar ordinera vid olika tillstånd, och hur man akut behandlar en respiratorisk svikt.
Vilket ger mig mer tid att fundera på och repetera hjärnans anatomi, njurfysiologi och funktionen hos ACE-hämmare.

Eller som en läkare frågade mig idag, Varför är inte NIHSS ett bra sätt att värdera ichemiska skador i den bakre cirkulationen? (NIHSS är en skala för att bedöma symtom efter stroke.)
Det var fram med Netter än en gång. kolla PM och fundera. Sånt gillar jag.

Något annat jag tänkte på:
För en gång skull satt jag på andra sidan bordet när en 24h urinspar ordinerades, och jag såg det resignerade uttrycket i undersköterskans ansikte.
När extra prover ordinerades på patient efter patient en fredag em. Sjuksköterskan såg alltmer stressad ut. Då hade jag lust att erbjuda mig att hjälpa till, fast jag hade fullt upp med både inskrivningar och epikriser. Jag och min klasskamrat satte en av nålarna, vilket kändes bra.

Imorgon skall jag vara på en lungmottagning och träffa en patient som sedan skall presenteras för resten av gruppen. Jag försökte läsa igenom respirationsfysiologin ikväll från ca 3 terminer tillbaka, och lite om KOL och astma. Usch jag hade glömt mer än jag kom ihåg, men det går snabbt att repetera iaf.