5½ år och examination

Inne på sluttampen av 5½ år.

Sista terminen har innehållit gynekologi, obstetrik med Att lära sig om kirurgi på kvinnor, gynekologisk cancer och allt som hör till graviditet och förlossning.
Vi kandisar har fått gå med barnmorskor och förlossningsjourer. Jättekul och förmånligt att få vara med när små barn kommer till världen.

Pediatrikkursen som snart är slut har tilltalat mig mer än jag trodde. Det är en speciell värld med små patienter som man i stort sett alltid får ett leende av. Och dessutom föräldrar att få förtroende av.

Känslorna nu när allt snart är slut är en mix av lättnad, skoltrötthet och ångest över framtiden.
AT fick jag inte i första sökningen.

I sommar skall jag vika på det stora sjukhusets akut och MAVA. Till hösten pendlar jag till ett mindre sjukhus där jag huvudsakligen skall vara på akuten. Hoppas, hoppas att jag får AT när jag söker i höst.

Verkligheten för de flesta läkarstudenter är att man får vikariera som underläkare 6 månader-1,5 år innan man blir antagen till AT-utbildningen. I vår kurs är det ca 15-20% som fått AT. De flesta på mindre orter.
Det här önskar jag att jag vetat långt tidigare:
Forskning och publicerade artiklar meriterar till universitetssjukhus.
Lokal anknytning(= mamma,pappa, uppväxt) och att man köpt hus/bostad på orten meriterar till mindre sjukhus.
Att ha gjort all klinisk utbildning på ett och samma sjukhus(gäller mindre sjukhus) meriterar till det sjukhuset när man sedan söker AT.

Andra meriter som ev kan ge fördel:
Sommarjobb inom vården.
Undervisningserfarenhet, amanuens.

Det sorgliga med att avsluta utbildningen är att alla goda vänner sprids över landet. Det blir inte lika lätt att ta en fika. Men med jobb och lön kommer vi antagligen lättare kunna hälsa på varandra.

Bloggen har varit på sparlåga under sista tiden. Detta blir mitt sista inlägg. Kanske jag öppnar en ny blogg så småningom, med en annan profil.

Tack alla läsare, för kommentarerna, länkningar och för att ni finns.

Klinik på psyk och nytt jobb

Hade en väldigt bra placering på psyk med en överläkare som passade mig som handen i en 7,5 latex.
Han var krävande, men jag lärde mig massor, och växte i rollen som läkare på psykiatrin. Ja faktiskt, på slutet kände jag mig som läkare och inte som kandidat.

En massa rädslor jag haft innan försvann.
Jag var rädd för att säga fel saker, och göra patienten ledsen(mer ledsen än vad de var) Han sa det självklara till mig, du är där för att hjälpa, du kommer inte skada någon.

Jag var rädd för arga patienter. Och fick lära mig strategier för att dämpa och bryta av en ohållbar situation. Med tanke på tidigare tråkiga händelser så var det särskilt nyttigt för mig

Framför allt, jag fick lära mig att handleda och ge feedback till andra som höll samtal.
Vilket var jättesvårt, och mycket ansträngande.

Under hela praktikperioden jobbade jag 2 kvällar i veckan, med ett jätteintressant projekt som jag tagit på mig, betalt men mycket tidkrävande.

När väl tentan var skriven, så gick luften ur mig, jag bara sov o sov.
I måndags började jag mitt nya jobb. Underläkare på en kirurgavdelning.

Det är skillnad från medicin, epikriserna är mycket korta. Och sjuksköterskorna lite mer på alerten.

Vet ju egentligen hur det är på kirurgavdelningar, då jag arbetat på liknande avd. Men att en remiss plötsligt är utskriven och skickad utan att jag bett om det förvånar.

Jag känner mig lite lost. Det tar lite tid att växa i rocken - igen. Skall förklara för patienter hur ingrepp går till trots att jag inte hunnit vara med på dem än, men det löser sig.

Kom på att om jag jobbar på VC i sommar så har jag med underläkarvik byggt ihop en mini-AT(psyk saknas).

Vet inte om jag skall söka, har lite andra funderingar. Att fortsätta där jag är eller kanske söka vik på ett riktigt spännande ställe ;)

belastad

Jag har kört stenhårt senaste tiden.

Psykiatrikurs, träning, lite sömn och ett stort jobb jag tagit på mig på kvällstid.
Idag/inatt blev det för mycket. Vaknade klockan 5 med hjärtklappning och bestämde mig för att jag ställer in för idag. det är en månad kvar till tenta, så jag hinner med att läsa in de förläsningar jag missar.

Ställer in aw med goda vänner idag. jag orkar inte.
Man kan pressa sig hårt, men nu är det dags att backa.

Nu tar jag helg, och den skall inte innehålla annat än lugna promenader och god mat.

Tillbakablick 6 månader

Tillbakablick till termin 9 och vårterminens avslut med tentamen i den blandade kursen samhällsmedicin.
 Epidemiologi, försäkringsmedicin, socialmedicin, rättsmedicin, arbets och miljömedicin. Och en undran över hur det skulle gå på första läkarvicket.

Vårterminen var en enda lång tentamensperiod. Eftersom vi tenterade 4 kurser.
 Sommaren blev en initieringsrit i läkaryrket. Jag kände mig inte särskilt rutinerad.
Första ronderna fick jag vänlig uppmuntran från sjuksköterskorna " Du är jätteduktig, det går så bra!!" Nästan till så hög grad att jag kände mig som en mellanstadieunge som lyckats med läxan ;) 

Men jag hade kul, jag blev stressad, jag jobbade över obetalt, och jag skickade patienter till IVA. Jag skrev LVM-intyg, remisser, e-recept. Jag hade stundvis god handledning av snälla överläkare och annars ingen handledning för ÖL hade gått hem tidigt.
 Jag fick pröva att gå på akuten, och trivdes väldigt bra. De trötta specialisterna sa cyniskt - det går över. Men var ända glada över min entusiasm.

 Nu Termin 10 - vårdcentral i några veckor. Blandade diagnoser - men den spec går tyvärr bort pga att skrivborden översvämmas av papper, remisser och FÖRSÄKRINGSKASSANS korrespondens. 

Ja det glömde jag skriva. Under samhällsmedicinens kurs i försäkringsmedicin blev jag ohemult arg. Vi var på kurs på FK i hur man skriver sjukintyg.
Efter lite diskussion, tycker den medicinska rådgivaren(läkare) och handläggaren att vi skall kräva av ssk att få boka alla patienter på 30 minuter så vi kan skriva tillräckligt bra intyg.
 Då frågar jag dem om det verkligen är sjukvårdens syfte, att boka längre tider(lika med färre pat får träffa läkare) för att sedan ägna den extra tiden åt administration.
Är det det som vår huvudsakliga syssla skall vara? De hade inget svar på detta. Det blev bara pinsam tystnad.

Någonstans har det gått väldigt fel. Handläggaren säger senare att han tror inte vi kommer syssla med det i framtiden, för antagligen kommer hela systemet göras om, då det fungerar så dåligt idag. Kontentan av det hela, jag har iaf lärt mig klicka i rutor på en blankett. och analysera yrkesuppgifter. Patienten blev inte friskare, men administratören fick sitt lystmäte.

 Min tanke:Det borde räcka med att läkaren fyller i diagnos(ICD) och att man håller sig till standariserad sjukskrivningslängd alternativt går utanför av orsak. Endast dagens datum fylls i, resten sköter datorn/FK. Läkaren skall inte behöva ödsla tid(från patienter) att räkna på dagar o titta i almanackor.
 Pat själv får fylla i rutor för de vanligaste uppgifterna, standardiserat yrke, Undersköterska avd, byggnadssnickare
 Arbetsuppgifter, bocka för färdiga rutor; planera, analysera, tidspress, arbete: stående, sittande, vridande moment, osv. Om pat har svårt med detta pga kunskaps/språk/psykisk orsak kan en ssk hjälpa till.
En sjukskrivning anses sedan beviljad tills FK tagit annat beslut, och kan inte återkallas retroaktivt. 

Nog om det.
 Nu går jag psykiatri. Väldigt intressant och mer positivt än jag trodde. Det finns nu fler möjligheter till hjälp än när jag läste psykiatri som ssk. KBT, DBT, nya läkemedel.
 Men tyvärr drabbas psykiatrin av mycket besparingar.
Många i min klass är intresserade av psykiatri, men jag undrar om de verkligen kommer hålla ut. 

Lösningen på bristen inom en specialitet är inte att utbilda fler läkarstudenter, för man väljer inte ST bara efter intresse, man väljer efter möjligheter till utveckling, tillgång på handledare, möjlighet till forskning eller inte, LÖN. osv.
Politikerna måste sätta sig med företrädare inom bristspecialiteterna och ha en dialog om vad som kan förbättras för att locka nya kollegor dit.
Men det är klart, det säljer inte lösnummer och det lockar inte väljare för det är för långsiktigt.

Att läkarprogrammet i min stad har ökat med 40% de sista 5 åren gör inte att vi får bättre handledning eller att AT-läkarna har mer tid till utbildning och handledning.

 Det blev ett samelsurium till blogginlägg. Det blir så när tiden inte räcker till, då samlar jag på hög. :)

Long time

Hej igen. Tiden går fort på läkarprogrammet.
Ja, jag vet vad som hände i höstas - kirurgikursen tog all must ur oss.
Och ju längre tid sedan jag skrivit i bloggen, dessto större hinder att ta sig över. Det blir plötsligt så mycket som skall skrivas.

Jag klarade kirurgkursen bra. Över 80% på tentan och praktiskt prov + munta klarades galant det med. Kirurgi var en riktigt rolig kurs, med mycket praktiskt. Tiden på akuten var absolut roligast.

Jag läste en fristående kurs på kvällarna, medicinsk statistik. och den avklarades den med. Sedan kom julen och det var som om luften gick ur mig totalt.

Kursen i ögonmedicin, var inte särskilt intressant, ett väldigt smalt område. Så tentaplugget gick på halvfart. Jag valde att undervisa i anatomi och missade ett par föreläsningar. Dagen innan tentan - panik, kunde inte något....
Så är tentadagen där, och rättningen och då har jag >90% ???? Hur gick det till? Jag hade en otrolig tur med frågorna.

Öron-Näsa-Hals: Jättebra kurs, också smalt område, men lärarna lyckas göra det intressant. Väldigt praktisk kurs, pilla i öron, titta i näsa, använda instrument. Passar mig bra.

Nu Neurologi. Verkar vara bra upplagd. Men jag har haft influensa i 1 vecka. så jag har mycket att ta igen.

Ortopedi och handkirurgi

Ortopedi är kul i praktiken, dvs att vara på akuten och hjälpa patienter.
Men teoretiskt är det riktigt trist.

Det är skruvar, längd på skruvar och olika cement.
Skulle jag bygga hus, så var inte det mest intressanta skruvarna heller. Eller vilket cement och vilken balk(protes) som passar bäst.

Nope, det är en struken specialitet.

Men, jag måste ju berätta det som var kul.
Jag och min jourkollega C lekte doktor på ortopedakuten.
Gick in själva till patienterna, undersökte, ställde prel. diagnos och skrev rtg-remisser. Med gott stöd av en blivande handkirurg.
Jag fick tom. omsätta bedövningsövningen från handkirurgen i praktiken, och bedöva en metakarpalbensfraktur, samt dra den rätt.
När pat frågade om jag bedövat tidigare, så kunde jag med gott samvete säga, javisst. :)

Eftersom vi bedövade varandra på handkirurgidagarna. Jag gick omkring en hel kväll med totalt bedövat långfinger. Så jag visste att det var effektivt.

Sedan att handledaren på akuten pratade igenom reponeringstekniken innan, jag fick visa på henne hur jag tänkte hålla och göra, gjorde att jag kände mig säker inne hos patienten. Hon stöttade och hjälpte till.
Jag gick därifrån med ett stort leende, och AW med klasskompisarna var grädde på moset.

Termin 8 och kirurgistart.

1v in på kirurgikursen. Jag är helt slut.

Är förkyld och repeterar anatomi för glatta livet. Ikväll var en kompis hemma o repeterade handanatomi inför föreläsningarna imorgon. Föreläsaren hotade med att det inte var någon idé om vi inte kunde anatomin från T4. stress, stress.

Samtidigt har vi en hemtenta att skriva som skall vara klar till torsdag. Men onsdag och torsdag är jag på litet sjukhus på annan ort, så i praktiken behöver den vara klar till på tisdag.
Hemtentan är på 60 frågor blandade korta svar och längre essä. Frågorna täcker molekylär cellbiologi, anatomi, fysiologi och farmakologi.
Tentan är för att visa på kärnkunskap som vi behöver ha med oss till kirurgikursen.

Jag tycker det är en bra idé. Men jag hade gärna fått ut den för en vecka sedan. Nu blev det för kort om tid och väldigt stressigt.

Senaste veckan har vi haft introduktionsföreläsningar om alla kirurgiska ämnen, inklusive anestesi och radiologi.
Det roligaste var nog att lära sig suturera.

Sista natten på IVA blev spännande.

Jag hade en hjärtsjuk äldre man som var opererad i höften. Samt en yngre bukopererad kvinna.
Mannen hade fått förmaksflimmer på kvällen och ssk hade gett Seloken, han var väldigt känslig och sjönk för mkt i BT. Efter en halv dos cordarone sänktes hjärtfrekvensen ngt. När jouren gick runt sa han att jag skulle spruta mer Seloken om pulsen gick över 120. Jag berättade då om BT-fallen tidigare på kvällen. Det var ok sa han, jag skulle ändå ge Seloken.

Vid ca 03 när pat låg o sov parkerar sig pulsen på 125, ok då ger jag 1ml som ordinerat.
Sätter mig på stolen och tittar på övervakningsskåpet. Sedan svär jag, pat har Plötsligt ingen EKG-rytm, det är rak kurva. Jag hinner rusa fram till sängen sedan kommer rytmen igång. Pat hostar till och nu är det sinusrytm.

Min egen puls går i 160. Jag ringer direkt jouren, han säger att det var ju bra med sinus, pat skall inte ha mer Seloken.

Den andra pat har en PA-kateter. Den ligger i truncus pulmonalis för att mäta trycket från lungorna.
När vi vänder pat på morgonen blir tryckkurvan plötsligt rak. Det kan innebära att katetern har kilat in sig i lungkärlet vilket kan leda till lunginfarkt. Vi vänder tillbaka pat och jag ringer jouren som inte har tid att prata. Jag backar den några cm vilket inte ger kurva. Nu ringer jag bakjouren, jag skall backa 5 cm. Puhh äntligen en tryckkurva.

Natten avslutas med att den hjärtsjuka pat får bröstsmärta; nitromex, EKG, troponin .T.

Sedan kramar till mina underbara arbetskamrater
Jag kommer sakna denna arbetsplatsen, här har jag varit i nästan 10 år.

Trivialiteter

Kajak har jag hört skall vara kul, och svårt.

Igår i den halvt baksega dimman vid 11-tiden, kom jag på. Men det skulle ju vara kul att testa kajaking.

Slog ett enda samtal. Ja kl 14 var vi välkomna. Bråttom, bråttom, packa, tänka, vad behövs, det skall vara i plastpåsar osv.
Kl 14.20 var vi där, något försenade, men sedan var det bara att sätta sig i den rangliga farkosten. och nej jag plurrade inte, trots de stora, norska motorbåtarna som gjorde goda försök att välta mig.

Jag säger bara en sak, eller kanske två. Mjölksyra och solbränna. Mina armar svullnade på kvällen upp till grotesk storlek. Mitt ansikte ser något lustigt ut, med solglasögonbränna. Idag har det lagt sig lite, jag ser inte ut som Kim Kardashian ->


Ikväll blir det jobb igen, skall jobba rätt mycket den närmaste tiden.

Midsommar

En mysig midsommar med bästa vänner och nya vänner. Dessutom avslappnad attityd inför läkarstudier.
Väldigt skönt att slippa helighetsstämpeln - "Oj, vad duktig du är som läser till läkare, och med barn också"
Bara helt normalt prat, gitarrspel, blommor, små grodor och ni vet.....

Ibland kan jag känna mig som en ö, ensam trots att jag är mitt i ett sällskap. Lite som att var på fel plats vid fel tidpunkt.
Andra gånger är jag totalt avslappad, allt flyter. Jag har roligt och bryr mig inte så mycket.

Läkarstudierna har gjort att jag oftare känner mig som en ö, satt på en piedestal. Det är så skönt när det inte blir så.

skateboard och inlines

Har varit totalt aktiv i att åka runt med sonen, han på skateboard och jag joggandes eller som en vinglig Bambi på inlines.

Vi har kul, fast det blir en del skrapsår och blessyrer. På en skola i närheten har vi hittat massa gupp att åka på.

Nu skall jag uppdatera iphonen till nya os. Det tar väl en stund.
Inatt blir det Iva-jobb. Har gärna en lagom aktiv natt, så jag har lätt att hålla mig vaken, men inte är helt slut kl 07.

Bild: Det regnar på koppartaket.

Ivajobb, de e bare å åk

Nu är jag inne på andra veckan av jobb.

Kom över på Iva-sidan som jag ville. Jättekul, och jag trivs som fisken i vattnet. Har intressanta patienter, och kursen i internmedicin ligger som ett smäck med alla ivadiagnoser. Har haft glädje av både hematologi (lungbiverkning efter stamcellstransplantation) och kardiologi(lungödem pga kardiogen chock).

Jag var lite nervös i början men nu känner jag mig som hemma. Hade en akut situation för någon dag sedan, och det flöt jättebra. CPAP, inotropa droger, tjopp, tjopp - Färdigt.

Förresten, jag är godkänd på tentan i internmedicin. Och det var med rejäl marginal. De kliniska kurserna är min grej.

Börjar fundera på att göra proven i USMLE. Som förberedelse inför utlandsjobb. Första provet är mcb, fysiologi och anatomi. Så det kan ju passa bra att göra innan man har glömt för mycket från preklin.

Forska? Jag?

Har satt igång med det obligatoriska projektarbetet. Jag gör det i förväg för att jag har förbrukat mina CSN-terminer och kan då jobba under termin 10 när det egentligen skall göras.

Nu när jag sitter och läser artiklar samt söker efter fler på pubmed, insåg jag: Det jag pysslar med just nu är faktiskt rätt likt att forska - man skulle tom kunna sträcka sig till att jag är någon slags forskarwannabe, utan att egentligen ha det som mål. Men det funkar rätt bra.

Våra handledare är superentusiastiska, pratar redan om att presentera resultatet i stora sammanhang. "Hold your horses" tänker jag, vi har inte ens fått till en introduktion än.

Christer i P3 skvalar i bakgrunden. Det regnar, vad skall man annars hitta på än att hänga på pubmed?

Blandad vardag

Är tillbaks på jobb. Mycket riktigt hamnade jag på postop.

På vårt postop är det i stort sett samma slags pat som på ett vanligt sjukhus ligger på IVA.
Med den skillnaden att man kan ha 3 pat, på 2 personal eller dela 5 pat på 3 personal. Riktiga supernurse jobbar här. ;)

Mycket riktigt hade jag 1 pat i respirator och ett litet barn < 1 år. Men det gick bra, hade en van undersköterska och bebisen var lugn nästan hela natten. Hade lite problem med vätskebehovet och tog många gaser samt ringde jouren flera ggr. Små bebisar kräver lite mer uppmärksamhet...

Jag fick också tillfälle att lära mig den nya apparaturen som bytts ut under året jag gått i skolan.

I fikarummet kallar mina kollegor mig för "doktorn" lite retsamt.

Idag har vi tagit en tur till stranden vid en sjö, efter det blev det glassfabriken och stora strutar till barnen. *sommarlycka*

Tentan i internmedicin

Nu är den gjord.
Jag har sommarlov

Här får ni ett exempel på tentafråga i Internmedicin.

50-årig man söker för att "hjärtat går lite ojämnt". Sedan tidigare en del värk och stelhet i fingrarna, möjligen lite törstigare senaste tiden. känner sig i övrigt ok, tar inga mediciner.
I status finner du ett lätt solbränt och väderbitet utseende. Pat förklarar detta med att han varit utomlands för 3 månader sedan. U-sticka positiv för glucos. EKG visar SVES. Pat önskar ta ett leverstatus eftersom leversjukdom finns i släkten, bla dog hans far i levercirrhos för ett tag sedan.
Lab S-ALAT 1,8, S-ASAT 1,4 ALP 1,5.

a) Vilken sjukdom förklarar merparten av symtom och lab -1p
b)ange en labanalys som ger stöd för sjd - 0,5p
c)ange en labanalys som ger definitiv diagnos - 0,5p
d)Vad kan P-PK 1,4 INR innebära - 1p

Facit delas ut samtidigt som vi går ur tentasalen, det var en hel del jubel och svordomar som hördes när vi gick igenom tentan efteråt.
Och en hel del ifrågasättande av facit.
Att tex fråga efter "vilken undersökning gör du" och kräva 2 eller 3 för full poäng.
Och att säga att man skall sänka syrgasen för en kritsikt sjuk KOL-pat med 6,8 i pO2 på 4l O2 och 15 i AF har jag lärt mig är fel. pO2 skall vara över 7.
Mitt eget svar Combiventinhal. och assisterad andning/Intubation kommer antagligen bara bli halvt rätt

Är rätt nöjd ändå att jag tog rätt på diagnos i frågan ovan. Någon som vill ge sig på att testa sina kunskaper? Facit kan jag ge om ni vill.

2 dagar till tenta

2 dagar till tentamen för 30 veckor Internmedicin. Jag är inte ens stressad, känner lite små ryck av inspiration att läsa lite till, men kommer inte upp ur soffan. Det har varit en lång inläsningsperiod så nu är vi bara trötta på det. Hade gärna skrivit tentan imorgon.

Har fått schemat för sommaren och jag börjar jobba redan på måndag. Det skall bli kul. Jag kommer säkert placeras på postopsidan första tiden men hoppas få komma över på IVA-sidan snart. Det är där jag trivs bäst.

Såg fina foton på FB på ett antal som jag känner som tar examen nu. Insåg att det bara är 2 år kvar, sedan är det vår klass som har avslutningsceremoni och party.
Nästa sommar har jag gått 9 terminer och får lov att börja vicka som underläkare om jag får jobb. Kul, kul.

Fler praktiska prov...

Och det verkar vara mycket olika krav som ställs. Vissa har en kaffestund, och läraren är inte ens med under statustagning. Andra utsätts för stenhårda förhör om referensvärden och prevalens för sjukdomar.

Kursledningen är bra, men det verkar finnas ett litet gäng läkare som inte har klart för sig målen med en PRAKTISK examination.
Trots att målen står klart och tydligt i blanketten, det går inte att missa bedömningskriterierna.

Jag har på omvägar fått reda på att min examinator tyckte jag var mycket duktig! Jaha. Och varför sa han då inte det?
Är det den gamla skolans läkare som tycker att man skall trycka ner studenterna för så var det minsann på deras tid.

Jag är av den sorten att jag ältar ett tag, skriver av mig, och sen går jag vidare. Men jag tycker det är taskigt mot oss studenter. Vi skall få bättre självförtroende, och på så sätt lära oss mer.

Att ge och få konstruktiv kritik är en konst, vi fick träna mycket på det under kursen i konsultationskunskap.
Kanske borde vi skicka vissa examinatorer att gå den kursen, den fanns säkert inte på deras tid.

Det här är det jag har med mig efter samtalskursen. Det kommer jag försöka gå efter när jag har studenter om 2-3 år

Be först studenten berätta själv
1) Vad gjorde du bra - minst 3 saker
2) Om det var din absolut bästa dag, vad hade du då gjort bättre?

Nu blir det handledarens tur. Och det brukar bli lättare eftersom man har studentens uppfattning att bygga på.
En väldigt självkritisk student, som ändå gjort en godkänd anamnes och status kanske inte behöver höra ett ord kritik mer, utan bara stärkas i det som var bra. tipsen kan ges i lättsam form efteråt.
En student med gott självförtroende kanske tål mer, MEN kritiken måste vara konstruktiv.
Ge tips och förslag på alternativa sätt att göra status, ta anamnes osv.
Och såklart också få höra 3 bra saker.

Alla studenter blir glada av få tips och konstruktiva förslag.
Men att bli nerslagen i skorna blir man bara deppig av. Nästa patientmöte man har känns stelt, och man blir lätt för observant på sitt eget beteende.

Till sist, så fort du bestämt dig för att studenten är godkänd säg det, vänta inte tills det är dags att gå!
Det är så mycket nervositet som släpper och resten av samtalet kan man ta in kunskap istället för att fokusera på att prestera. Det kan då tom vara helt ok att bli "förhörd" på olika sjukdomar, för man vet att man är godkänd.

(Foto från en vårkonsert i kyrkan nära oss)

Sit-in/Praktiskt prov- Invärtesmedicin

Nervös morgon, med snabb check att naglarna är i rätt längd.

Kollar kriterierna för godkänd, överst står;
Studenten har god handhygien och hälsar på patienten.
Sen följer en rad med viktiga punkter för godkänt, Ja det borde ju inte vara så svårt, försöker lugna ner det pickande hjärtat.
Mina två tidigare sit-ins har gått bra, jag har fått konstruktiv positiv kritik. Och egentligen bara behövt rätta till små saker, som tex att komma ihåg vissa saker i status.(lyssna på karotiderna)

Iväg till sjukhuset.
På avdelningen träffar jag på en student som hade provet innan mig. Han hade samma läkare som jag skulle ha, och var nöjd, det hade gått bra. Jag blir lite lugnare.

Så kommer doktorn, vi går in gemensamt på 3-salen. Jag frågar om vi skall göra samtalet där eller i ett undersökningsrum. Vi skall gå till ett annat rum, jag spritar händerna och hälsar på den äldre kvinnan. Sedan följer lite förvirring, pat kan inte gå så bra, vi får lånat en rullstol. Sedan finns det ingen brits i undersökningsrummet. Det slutar med att vi går in i en tom sal och pat får sitta kvar i rullstolen. Doktorn säger att du tar anamnesen här och gör sedan status på patientens sal.

Under hela anamnesen, använder patienten fötterna och rullar fram och tillbaka, hon är mestadels vänd mot min handledare som sitter bredvid mig, och ser på mig under få korta ögonblick. Hon hör dåligt och har ibland rullat rätt långt från mig, så jag får upprepa varje fråga 2-3ggr.

Jag blir frustrerad under samtalet för att jag inte känner att jag riktigt når patienten. Jag blir också frustrerad över omständigheterna som gjorde konsultationen så svår. Inte optimalt för att få fram anamnes och status och samtidigt bli bedömd.

Det är också svårt att få fram anamnesen. Patienten själv tror att hon är lungsjuk, (Hon kom in med ambulans pga andningsbesvär) men på frågan om hon har KOL svarar hon: nej, det kanske var så, men doktorn ville inte säga det.
Det kommer fram att hon legat på hjärtkliniken nyligen och varit aktuell för PCI av 3 kärl, men att det inte gick, hon var för dålig. Nu börjar jag fundera över om det kan vara hjärtsvikt. Men jag frågar vidare om annat. Lite senare frågar jag; Har du hjärtsvikt. Nej, svarar patienten. När jag frågar om läkemedel, kan inte patienten ett enda, men hon vet att hon tar 15 tabletter på morgonen.

Det är en lång och brokig historia om hur hon arbetat 16 timmar om dygnet på 2 jobb, det ena i fabrik. Jag frågar om damm på arbetet, och rökning. Varje fråga ger ett 5-10minuters svar. Jag försöker ge pat tid och lite då och då föra in historien på det aktuella, men det är rätt svårt.

Läkaren bredvid mig skruvar på sig, och viftar lite med rocken. Jag märker att han är otålig.

Jag ser att pat har fullt med blåmärken och skör hud, så jag frågar om hon äter kortison. Tänkte att det kunde leda mig vidare. Ja det gjorde hon. Vad äter du det för? Nu kom en lång historia om hur hon för 10 år sedan var trött och hade tappat aptiten, inte orkat äta mer än lite bröd på 3 månader. Men att doktorn till slut gett kortison, och att patienten på em samma dag hade fått tillbaka aptiten. Jag gör en sammanfattning och frågar igen om det var aptiten som var problemet? (Jag tycker det är otroligt att kortison kan bota dålig aptit) Ja, svarar pat.

Då får jag frågan från doktorn, vad kan detta vara? Jag är helt lost, tänker på vad som kan påverka aptiten på det sättet och dessutom botas av kortison. Gissar Addison. Nej, säger doktorn och skakar trött på huvudet. Nu börjar jag känna mig rätt så liten. Jag vet att det säkert är fel men gissar; reumatism? NEJ!!!! med eftertryck.
Nu får jag inte säga fel en gång till, lite desperat säger jag polymyalgia reumatika, vilket verkligen känns som ett långskott. JA!!! det var rätt. *Puhhhh* Nu är jag betydigt mer nervös än vad jag var från början. Läkaren verkar tycka jag är ute och cyklar.

Jag har väl mer eller mindre bestämt mig för att det verkar vara hjärtsvikt patienten lider av. Men med KOL som stark diffdiagnos.
Och nu är det dags för status.

Då får jag instruktionen att göra hjärt-lungstatus med patienten kvar i rullstolen.
Hjärtljuden är svaga, och regelbundna. Jag tänker då på KOL igen eftersom det är svårt att höra hjärtljuden. Jag lyssnar på lungorna och hör lite rassel basalt, Forcerad expiration med normalt expirium. (dvs inte KOL)
Jag tänker nu rulla in pat på sitt rum för att göra resten av status där, men då säger läkaren, skall du inte undersöka underbenen?

Suck - nu framstår jag som att jag inte vet att man undersöker underbenen vid misstänkt hjärtsvikt.
Underbenen har diskreta pittingödem, man får in fingret ca 3mm.
Jag rullar in patienten på rummet och väntar på läkaren, han kommer inte, då undersöker jag själv buken, och pat har en hel del ashites.

Jag går tillbaka, och möter läkaren i korridoren. Nu skall jag bedömas.
Han frågar mig vad jag bedömer att pat har. Jag svarar, hjärtsvikt, NYHA klass 3.(Hon blev andfådd då hon tog av sig skjortan)
Bra, jag var rädd att du skulle säga KOL.

Jag får lite fler kunskapsfrågor. Hur jag akutbehandlar en pat med hjärtsvikt på akuten. Jag svarar Furosemid, Syrgas, KAD för att mäta urinen. Här är jag på säker mark. Jag säger också rtg pulm. Nu blir jag ifrågasatt. Varför? För att se graden av pleuravätska, hjärtstorlek och för att utesluta infektiösa inslag, jag resonerar runt att det är ökad risk för lunginflammation med hjärtsvikt och lungödem.
Men han ser lite missnöjd ut igen, det skall inte göras i akutskedet. Pat är för dålig, (jahaa, tänker jag, det finns ju olika svår hjärtsvikt, men han måste mena riktigt svår.) Jag fortsätter med att säga hjärtläge, CPAP, upprepade doser Furix, IVA-övervakning.
Jag blir lite irriterad på att han inte blir nöjd. Han frågar Teofyllin då? Nej svarar jag, det brukar man väl inte ge, det är ju ett gammalt preparat... Nehej....

Tryckt stämning.

Nu skall jag utvärdera kursen...?..!!... Jag klämmer ur mig lite saker som kan förbättras, men att jag är överlag nöjd och ger lite ex på vad som varit bra. (Jag var inte särskilt motiverad till att utvärdera just då)

Sedan skall vi gå.
Är jag godkänd frågar jag, Ja.
Jag får inte se pappret där han skulle fylla i om jag var på acceptabel nivå eller bra, det ligger ihopvikt i hans hand.

Jag tycker hela situationen var rätt orättvis. Läkaren satt med facit i handen, inskrivningsanteckningen.
Och jag skulle få fram hur det var när patienten kom in - dvs, Svår hjärtsvikt och prelungödem. Med en patient som rullade omkring i rummet och knappt hörde mina frågor, samt inte visste varför hon låg på sjukhus. Hon var ju inte i prelungödem nu.
Dessutom skulle jag diagnosticera PMR på att pat hade dålig aptit.

Det var inte den lättaste pat att ha sit-in med.
Jag tänkte att jag skulle känna mig stärkt efter praktiska provet men istället känner jag mig irriterad och frustrerad och lite ledsen.

Jag är ju iaf godkänd, som klassisarna påpekar. Men det känns trist iaf.

Snabbt inlägg - Teknik för läkarstudenter.

Har haft för lite tid för bloggen.
Men vill iaf dela med mig av den här listan.
Bästa medicinska apparna till Iphone Både för studenter och färdiga läkare. Några av dem är gratis, andra kostar 7 kr.

Själv har jag nu testat:
-MedCalc - Bra
-ECG-guide-Bra just nu när jag pluggar ekg, hoppas kunna det så bra att jag slipper använda den.
-iRadiology - Se ovan
-uHear - Hörseltest, kurvan var faktiskt i stort sett identisk med den hos audiologen(Jag har en liten hörselnedsättning)
-DxSaurus, etiologi och diffdiagnoser på i stort sett allt.

Har du förslag på andra program, skriv en kommentar.

Påsk och blandade aktiviteter.

Påsken har varit lugn. Vi har grejat hemma, rensat förråd och gjort fint. När barnen väl kom hem från mormor, började jag läsa Kiplings Djungelboken för sonen. Vi myser båda två åt hur Mowgli näpsar ShereKahn på rådsmötet.

Jag har också testat på att knäcka extra som iva-syrra i privatsjukvården. Intressant, och helt annorlunda mot landstinget. Jämfört med stora sjukhuset, och riktigt sjuka patienter är det såklart skillnad med friska patienter som gör planerade ingrepp. Jag blir nästan otålig av att det är så lugnt. Även sjuksköterskorna där tycker det är lugnt och gör extra pass på stora sjukhuset för att hålla uppe kompetensen.

Arbetsförmånerna skiljer sig en del. Frukost med frallor för personalen, och kaka eller skorpa till kaffet. Även om arbetstiden är till 20.00 så går alla hem när arbetet är klart, och det är sanktionerat av chefen. Igår var jag hemma vid 18.00.
Idag kom min kollega 1 timme senare.

Ett lätt sätt att tjäna pengar. Skall nog försöka ta lite fler pass där.
Nu skall hela familjen ut i solen och spela basket.