5½ år och examination

Inne på sluttampen av 5½ år.

Sista terminen har innehållit gynekologi, obstetrik med Att lära sig om kirurgi på kvinnor, gynekologisk cancer och allt som hör till graviditet och förlossning.
Vi kandisar har fått gå med barnmorskor och förlossningsjourer. Jättekul och förmånligt att få vara med när små barn kommer till världen.

Pediatrikkursen som snart är slut har tilltalat mig mer än jag trodde. Det är en speciell värld med små patienter som man i stort sett alltid får ett leende av. Och dessutom föräldrar att få förtroende av.

Känslorna nu när allt snart är slut är en mix av lättnad, skoltrötthet och ångest över framtiden.
AT fick jag inte i första sökningen.

I sommar skall jag vika på det stora sjukhusets akut och MAVA. Till hösten pendlar jag till ett mindre sjukhus där jag huvudsakligen skall vara på akuten. Hoppas, hoppas att jag får AT när jag söker i höst.

Verkligheten för de flesta läkarstudenter är att man får vikariera som underläkare 6 månader-1,5 år innan man blir antagen till AT-utbildningen. I vår kurs är det ca 15-20% som fått AT. De flesta på mindre orter.
Det här önskar jag att jag vetat långt tidigare:
Forskning och publicerade artiklar meriterar till universitetssjukhus.
Lokal anknytning(= mamma,pappa, uppväxt) och att man köpt hus/bostad på orten meriterar till mindre sjukhus.
Att ha gjort all klinisk utbildning på ett och samma sjukhus(gäller mindre sjukhus) meriterar till det sjukhuset när man sedan söker AT.

Andra meriter som ev kan ge fördel:
Sommarjobb inom vården.
Undervisningserfarenhet, amanuens.

Det sorgliga med att avsluta utbildningen är att alla goda vänner sprids över landet. Det blir inte lika lätt att ta en fika. Men med jobb och lön kommer vi antagligen lättare kunna hälsa på varandra.

Bloggen har varit på sparlåga under sista tiden. Detta blir mitt sista inlägg. Kanske jag öppnar en ny blogg så småningom, med en annan profil.

Tack alla läsare, för kommentarerna, länkningar och för att ni finns.

Klinik på psyk och nytt jobb

Hade en väldigt bra placering på psyk med en överläkare som passade mig som handen i en 7,5 latex.
Han var krävande, men jag lärde mig massor, och växte i rollen som läkare på psykiatrin. Ja faktiskt, på slutet kände jag mig som läkare och inte som kandidat.

En massa rädslor jag haft innan försvann.
Jag var rädd för att säga fel saker, och göra patienten ledsen(mer ledsen än vad de var) Han sa det självklara till mig, du är där för att hjälpa, du kommer inte skada någon.

Jag var rädd för arga patienter. Och fick lära mig strategier för att dämpa och bryta av en ohållbar situation. Med tanke på tidigare tråkiga händelser så var det särskilt nyttigt för mig

Framför allt, jag fick lära mig att handleda och ge feedback till andra som höll samtal.
Vilket var jättesvårt, och mycket ansträngande.

Under hela praktikperioden jobbade jag 2 kvällar i veckan, med ett jätteintressant projekt som jag tagit på mig, betalt men mycket tidkrävande.

När väl tentan var skriven, så gick luften ur mig, jag bara sov o sov.
I måndags började jag mitt nya jobb. Underläkare på en kirurgavdelning.

Det är skillnad från medicin, epikriserna är mycket korta. Och sjuksköterskorna lite mer på alerten.

Vet ju egentligen hur det är på kirurgavdelningar, då jag arbetat på liknande avd. Men att en remiss plötsligt är utskriven och skickad utan att jag bett om det förvånar.

Jag känner mig lite lost. Det tar lite tid att växa i rocken - igen. Skall förklara för patienter hur ingrepp går till trots att jag inte hunnit vara med på dem än, men det löser sig.

Kom på att om jag jobbar på VC i sommar så har jag med underläkarvik byggt ihop en mini-AT(psyk saknas).

Vet inte om jag skall söka, har lite andra funderingar. Att fortsätta där jag är eller kanske söka vik på ett riktigt spännande ställe ;)

belastad

Jag har kört stenhårt senaste tiden.

Psykiatrikurs, träning, lite sömn och ett stort jobb jag tagit på mig på kvällstid.
Idag/inatt blev det för mycket. Vaknade klockan 5 med hjärtklappning och bestämde mig för att jag ställer in för idag. det är en månad kvar till tenta, så jag hinner med att läsa in de förläsningar jag missar.

Ställer in aw med goda vänner idag. jag orkar inte.
Man kan pressa sig hårt, men nu är det dags att backa.

Nu tar jag helg, och den skall inte innehålla annat än lugna promenader och god mat.

Tillbakablick 6 månader

Tillbakablick till termin 9 och vårterminens avslut med tentamen i den blandade kursen samhällsmedicin.
 Epidemiologi, försäkringsmedicin, socialmedicin, rättsmedicin, arbets och miljömedicin. Och en undran över hur det skulle gå på första läkarvicket.

Vårterminen var en enda lång tentamensperiod. Eftersom vi tenterade 4 kurser.
 Sommaren blev en initieringsrit i läkaryrket. Jag kände mig inte särskilt rutinerad.
Första ronderna fick jag vänlig uppmuntran från sjuksköterskorna " Du är jätteduktig, det går så bra!!" Nästan till så hög grad att jag kände mig som en mellanstadieunge som lyckats med läxan ;) 

Men jag hade kul, jag blev stressad, jag jobbade över obetalt, och jag skickade patienter till IVA. Jag skrev LVM-intyg, remisser, e-recept. Jag hade stundvis god handledning av snälla överläkare och annars ingen handledning för ÖL hade gått hem tidigt.
 Jag fick pröva att gå på akuten, och trivdes väldigt bra. De trötta specialisterna sa cyniskt - det går över. Men var ända glada över min entusiasm.

 Nu Termin 10 - vårdcentral i några veckor. Blandade diagnoser - men den spec går tyvärr bort pga att skrivborden översvämmas av papper, remisser och FÖRSÄKRINGSKASSANS korrespondens. 

Ja det glömde jag skriva. Under samhällsmedicinens kurs i försäkringsmedicin blev jag ohemult arg. Vi var på kurs på FK i hur man skriver sjukintyg.
Efter lite diskussion, tycker den medicinska rådgivaren(läkare) och handläggaren att vi skall kräva av ssk att få boka alla patienter på 30 minuter så vi kan skriva tillräckligt bra intyg.
 Då frågar jag dem om det verkligen är sjukvårdens syfte, att boka längre tider(lika med färre pat får träffa läkare) för att sedan ägna den extra tiden åt administration.
Är det det som vår huvudsakliga syssla skall vara? De hade inget svar på detta. Det blev bara pinsam tystnad.

Någonstans har det gått väldigt fel. Handläggaren säger senare att han tror inte vi kommer syssla med det i framtiden, för antagligen kommer hela systemet göras om, då det fungerar så dåligt idag. Kontentan av det hela, jag har iaf lärt mig klicka i rutor på en blankett. och analysera yrkesuppgifter. Patienten blev inte friskare, men administratören fick sitt lystmäte.

 Min tanke:Det borde räcka med att läkaren fyller i diagnos(ICD) och att man håller sig till standariserad sjukskrivningslängd alternativt går utanför av orsak. Endast dagens datum fylls i, resten sköter datorn/FK. Läkaren skall inte behöva ödsla tid(från patienter) att räkna på dagar o titta i almanackor.
 Pat själv får fylla i rutor för de vanligaste uppgifterna, standardiserat yrke, Undersköterska avd, byggnadssnickare
 Arbetsuppgifter, bocka för färdiga rutor; planera, analysera, tidspress, arbete: stående, sittande, vridande moment, osv. Om pat har svårt med detta pga kunskaps/språk/psykisk orsak kan en ssk hjälpa till.
En sjukskrivning anses sedan beviljad tills FK tagit annat beslut, och kan inte återkallas retroaktivt. 

Nog om det.
 Nu går jag psykiatri. Väldigt intressant och mer positivt än jag trodde. Det finns nu fler möjligheter till hjälp än när jag läste psykiatri som ssk. KBT, DBT, nya läkemedel.
 Men tyvärr drabbas psykiatrin av mycket besparingar.
Många i min klass är intresserade av psykiatri, men jag undrar om de verkligen kommer hålla ut. 

Lösningen på bristen inom en specialitet är inte att utbilda fler läkarstudenter, för man väljer inte ST bara efter intresse, man väljer efter möjligheter till utveckling, tillgång på handledare, möjlighet till forskning eller inte, LÖN. osv.
Politikerna måste sätta sig med företrädare inom bristspecialiteterna och ha en dialog om vad som kan förbättras för att locka nya kollegor dit.
Men det är klart, det säljer inte lösnummer och det lockar inte väljare för det är för långsiktigt.

Att läkarprogrammet i min stad har ökat med 40% de sista 5 åren gör inte att vi får bättre handledning eller att AT-läkarna har mer tid till utbildning och handledning.

 Det blev ett samelsurium till blogginlägg. Det blir så när tiden inte räcker till, då samlar jag på hög. :)

Long time

Hej igen. Tiden går fort på läkarprogrammet.
Ja, jag vet vad som hände i höstas - kirurgikursen tog all must ur oss.
Och ju längre tid sedan jag skrivit i bloggen, dessto större hinder att ta sig över. Det blir plötsligt så mycket som skall skrivas.

Jag klarade kirurgkursen bra. Över 80% på tentan och praktiskt prov + munta klarades galant det med. Kirurgi var en riktigt rolig kurs, med mycket praktiskt. Tiden på akuten var absolut roligast.

Jag läste en fristående kurs på kvällarna, medicinsk statistik. och den avklarades den med. Sedan kom julen och det var som om luften gick ur mig totalt.

Kursen i ögonmedicin, var inte särskilt intressant, ett väldigt smalt område. Så tentaplugget gick på halvfart. Jag valde att undervisa i anatomi och missade ett par föreläsningar. Dagen innan tentan - panik, kunde inte något....
Så är tentadagen där, och rättningen och då har jag >90% ???? Hur gick det till? Jag hade en otrolig tur med frågorna.

Öron-Näsa-Hals: Jättebra kurs, också smalt område, men lärarna lyckas göra det intressant. Väldigt praktisk kurs, pilla i öron, titta i näsa, använda instrument. Passar mig bra.

Nu Neurologi. Verkar vara bra upplagd. Men jag har haft influensa i 1 vecka. så jag har mycket att ta igen.

Ortopedi och handkirurgi

Ortopedi är kul i praktiken, dvs att vara på akuten och hjälpa patienter.
Men teoretiskt är det riktigt trist.

Det är skruvar, längd på skruvar och olika cement.
Skulle jag bygga hus, så var inte det mest intressanta skruvarna heller. Eller vilket cement och vilken balk(protes) som passar bäst.

Nope, det är en struken specialitet.

Men, jag måste ju berätta det som var kul.
Jag och min jourkollega C lekte doktor på ortopedakuten.
Gick in själva till patienterna, undersökte, ställde prel. diagnos och skrev rtg-remisser. Med gott stöd av en blivande handkirurg.
Jag fick tom. omsätta bedövningsövningen från handkirurgen i praktiken, och bedöva en metakarpalbensfraktur, samt dra den rätt.
När pat frågade om jag bedövat tidigare, så kunde jag med gott samvete säga, javisst. :)

Eftersom vi bedövade varandra på handkirurgidagarna. Jag gick omkring en hel kväll med totalt bedövat långfinger. Så jag visste att det var effektivt.

Sedan att handledaren på akuten pratade igenom reponeringstekniken innan, jag fick visa på henne hur jag tänkte hålla och göra, gjorde att jag kände mig säker inne hos patienten. Hon stöttade och hjälpte till.
Jag gick därifrån med ett stort leende, och AW med klasskompisarna var grädde på moset.

Termin 8 och kirurgistart.

1v in på kirurgikursen. Jag är helt slut.

Är förkyld och repeterar anatomi för glatta livet. Ikväll var en kompis hemma o repeterade handanatomi inför föreläsningarna imorgon. Föreläsaren hotade med att det inte var någon idé om vi inte kunde anatomin från T4. stress, stress.

Samtidigt har vi en hemtenta att skriva som skall vara klar till torsdag. Men onsdag och torsdag är jag på litet sjukhus på annan ort, så i praktiken behöver den vara klar till på tisdag.
Hemtentan är på 60 frågor blandade korta svar och längre essä. Frågorna täcker molekylär cellbiologi, anatomi, fysiologi och farmakologi.
Tentan är för att visa på kärnkunskap som vi behöver ha med oss till kirurgikursen.

Jag tycker det är en bra idé. Men jag hade gärna fått ut den för en vecka sedan. Nu blev det för kort om tid och väldigt stressigt.

Senaste veckan har vi haft introduktionsföreläsningar om alla kirurgiska ämnen, inklusive anestesi och radiologi.
Det roligaste var nog att lära sig suturera.

Sista natten på IVA blev spännande.

Jag hade en hjärtsjuk äldre man som var opererad i höften. Samt en yngre bukopererad kvinna.
Mannen hade fått förmaksflimmer på kvällen och ssk hade gett Seloken, han var väldigt känslig och sjönk för mkt i BT. Efter en halv dos cordarone sänktes hjärtfrekvensen ngt. När jouren gick runt sa han att jag skulle spruta mer Seloken om pulsen gick över 120. Jag berättade då om BT-fallen tidigare på kvällen. Det var ok sa han, jag skulle ändå ge Seloken.

Vid ca 03 när pat låg o sov parkerar sig pulsen på 125, ok då ger jag 1ml som ordinerat.
Sätter mig på stolen och tittar på övervakningsskåpet. Sedan svär jag, pat har Plötsligt ingen EKG-rytm, det är rak kurva. Jag hinner rusa fram till sängen sedan kommer rytmen igång. Pat hostar till och nu är det sinusrytm.

Min egen puls går i 160. Jag ringer direkt jouren, han säger att det var ju bra med sinus, pat skall inte ha mer Seloken.

Den andra pat har en PA-kateter. Den ligger i truncus pulmonalis för att mäta trycket från lungorna.
När vi vänder pat på morgonen blir tryckkurvan plötsligt rak. Det kan innebära att katetern har kilat in sig i lungkärlet vilket kan leda till lunginfarkt. Vi vänder tillbaka pat och jag ringer jouren som inte har tid att prata. Jag backar den några cm vilket inte ger kurva. Nu ringer jag bakjouren, jag skall backa 5 cm. Puhh äntligen en tryckkurva.

Natten avslutas med att den hjärtsjuka pat får bröstsmärta; nitromex, EKG, troponin .T.

Sedan kramar till mina underbara arbetskamrater
Jag kommer sakna denna arbetsplatsen, här har jag varit i nästan 10 år.

Trivialiteter

Kajak har jag hört skall vara kul, och svårt.

Igår i den halvt baksega dimman vid 11-tiden, kom jag på. Men det skulle ju vara kul att testa kajaking.

Slog ett enda samtal. Ja kl 14 var vi välkomna. Bråttom, bråttom, packa, tänka, vad behövs, det skall vara i plastpåsar osv.
Kl 14.20 var vi där, något försenade, men sedan var det bara att sätta sig i den rangliga farkosten. och nej jag plurrade inte, trots de stora, norska motorbåtarna som gjorde goda försök att välta mig.

Jag säger bara en sak, eller kanske två. Mjölksyra och solbränna. Mina armar svullnade på kvällen upp till grotesk storlek. Mitt ansikte ser något lustigt ut, med solglasögonbränna. Idag har det lagt sig lite, jag ser inte ut som Kim Kardashian ->


Ikväll blir det jobb igen, skall jobba rätt mycket den närmaste tiden.

Midsommar

En mysig midsommar med bästa vänner och nya vänner. Dessutom avslappnad attityd inför läkarstudier.
Väldigt skönt att slippa helighetsstämpeln - "Oj, vad duktig du är som läser till läkare, och med barn också"
Bara helt normalt prat, gitarrspel, blommor, små grodor och ni vet.....

Ibland kan jag känna mig som en ö, ensam trots att jag är mitt i ett sällskap. Lite som att var på fel plats vid fel tidpunkt.
Andra gånger är jag totalt avslappad, allt flyter. Jag har roligt och bryr mig inte så mycket.

Läkarstudierna har gjort att jag oftare känner mig som en ö, satt på en piedestal. Det är så skönt när det inte blir så.