Wegeners granulomatos

Wegeners granulomatos hade en man i ett fiktivt patientfall vi skulle lösa.

Pat hade först upprepade näsblödningar och sedan tecken på lunginflammation. Blev insatt på antibiotika men utan förbättring, dog sedermera utan att ha fått en diagnos.

Gissa vad jag har, upprepade näsblödningar. Jag har inte blött näsblod sedan jag var liten, men både igår och idag, börjar det droppa och sedan rinna från näsan. Hypokondrin slår till.....
Säger till min man lite ironiskt, "skulle det inte vara typiskt om jag gick och fick wegeners granulomatos också" Han bara skakar på huvudet åt mig.
Epistaxis = näsblödning uppkommer också lätt efter en långvarig förkylning med torra och sköra slemhinnor.

Det som är bra med min epistaxis är att jag nu lätt kommer ihåg alla symtom och behandling för wegeners. Slipper plugga in det till tentan åtmindstone.

Skön helg

Igår var vi hela familjen inklusive ett par kompisar med hund i pulkabacken i närheten. Trots förkylning blev det flera åk. Hunden tyckte det var jättekul, och hoppade i och ur sin mattes pulka under färden, vilket var rätt underhållande att se :)

Senare hemma så hade jag och sonen en kontrovers som slutade med lite väl valda förolämpningar och hot, jo vi kan sjunka till den nivån, fast alltid med glimten i ögat. Iaf så slutade det med stort asgarv efter att sonen hotat att dra mig i min snippskinka. Jag lämnar till läsarna att lista ut vad ordet betyder.

I morse vaknade jag med megastort gomsegel(=uvula). Förkylningen gör att jag bara andas genom munnen, i ryggläge innebär detta enorma timmerstockar = Ett gomsegel som passar på en elefant
Nu har jag testat det mesta för att få den att bli mindre inklusive att spraya nezeril i halsen. Blääk.
Undrar om choklad hjälper.

Så härligt

Idag hade vi en bra föreläsning om cancer, och tumörer.
Vi är nästan klara med instuderingsfrågorna för Inflammation, dvs nästan i fas.
Under föreläsningen började stora snöflingor falla utanför fönstret, jag blev på så gott humör, det är så mysigt med snö. Våren är längre bort, men nu blev det ljusare iallafall.

Är len o go i magen efter en halv semla och en stor latte. Ikväll har vi barnvakt, skall på afterwork och sedan på inflyttningsfest.

Bild: Cancer in situ- skivepitelcancer

Vintertrött

Senaste tiden har jag varit så enormt trött. Vet inte riktigt hur jag skall komma runt det.
Dricker apelsinjuice på morgonen, och 2-3 koppar kaffe/dag. Försöker promenera till skolan så ofta jag hinner för att få mer ork o energi, men då gäller det att gå upp i tid.

Och just nu är det som omöjligt att släpa sig upp från det varma täcket. Jag behöver ljus och fågelkvitter. Längtar efter våren.

Skön ledig dag

Hade skön ledig dag idag, så vi tog en lång skön frukost med färskpressad apelsinjuice, "Äggmaja" = grovt bröd, ägg, tomat, majonäs, flingsalt och gräslök samt en stark latte strösslad med lite kakao.
Sen tog vi en promenad i skogen som ligger i närheten, det blev en lång promenad, med omväg till skolan. Så fina vinterträd, alldeles frostiga. På skolan var jag med på dissektionsvisning av hjärna och lånade en ny patologibok.

Nu skall jag iväg till en kompis för lite trevligt sällskap.

Mixade kurser

Jag fortsätter mixa patologistudier med anatomiundervisning. I patologin läser vi immunologi och inflammation. Idag innebar det föreläsning om leverinflammation - Hepatit. Det har jag rätt stor erfarenhet av, på IVA tar vi hand om en hel del levertransplantationer av olika orsaker. tex primär biliär scleros, hepatit C och alkoholhepatit. Visste ni att man kan transplantera en halv lever. Så ett donerat organ i vissa fall kan räcka till 2 personer, och man kan donera en bit av sin lever till sin sjuka närstående, efteråt delar sig levercellerna och kapaciteten ökar till det normala. Något annat intressant är att man kan behandlas mot hepatit C, behandlingen är lång(6mån-1år) och jobbig(Influensasymtom) Men om det lyckas blir man av med viruset.


















På em var jag med på demonstration av hjärnhinnor och kärl. Det är kul att man kommer ihåg så mycket som man gör. Lenticulostriatala kärl poppade upp idag när vi gick igenom kärlen på undersidan av hjärnan, men det stod varken i netter och ingen av de andra amanuenserna visste, så nu googlar jag på det.
ahaa wikipedia visste. små ändartärer som utgår från a cerebri media och försörjer nucleus lentiformis och striatum. En propp här kan ge en lacunär infarkt.

Ansiktscreme

Är på jakt efter en bra ansiktscreme.
Funderar på Dermanord, Dermalogica eller Nimue.

Någon som har egen erfarenhet om en bra creme, snälla tipsa mig. :)

Seminarium i patologi

I slutet på förra veckan hade vi seminarium på det som vi hittills lärt oss.

Det var en märklig upplevelse.
Första timmen var mer att likna vid en sträng muntlig tentamen.
Professorn högg av, ställde följdfrågor och ifrågasatte svaren med barsk röst. Han tittade på klockan flera ggr. Efter 1 timme skulle vi ha rast.

När han sedan kommer tillbaka med kaffekopp i handen, var det som en annan människa. Glad, positiv och trevlig, skrattade lite. Funderar på om vi fick iaktta ett allvarligt fall av kaffeabstinens.

Seminariet var bra iaf, vi fick rätat ut några av frågetecknen som vi hade om muskelsjukdomar och neurodegenerativa sjukomar.

Denna veckan har vi gått djupt in på ämnet inflammation.

Vilket inte är så lätt, det är ungefär lika komplicerat som molekylär cellbiologi. Föreläsarna pratar dessutom i dubbel fart för att hinna säga allt, vilket inte är ett uppskattat pedagogiskt knep. Men, men det ger sig så småningom.

Min chef ringde mig igår kväll för att höra hur det gick i helgen. Det var bra att hon hörde av sig, och hon skall hjälpa mig med en arbetsplatsanmälan om hot/våld nästa helg.

Tråkiga händelser

Helgen innebar jobb.

Jag var med om en riktigt traumatisk händelse, en patient gick från att tycka att vi på avdelningen var den bästa personal hen ngnsin träffat till att bi mycket hotfull och hen försökte slå mig. Lite snabba reflexer och träning gjorde att slaget hamnade på handen istället. Hen hotade att kniva oss, och gick in i köket, kom ut med händerna i fickorna. Vad gör jag nu? Tankarna rusade. Försökte med alla min förmåga hålla mig lugn, och frågade hur jag kunde hjälpa henom. Jag gjorde allt jag kunde för att inte provocera och försöka lugna ner henom.

Många turer senare var situationen löst.

Men jag har känslan kvar, jag känner mig inte helt trygg och jag har en känsla av att ha misslyckats. Jag vet med mig att jag oftast lyckas med de "svåra" patienterna. De ångestladdade och de besvärliga.
Jag hade ägnat flera timmar åt den här patienten, ansträngt mig långt över det som förväntas av en sjuksköterska, även på bekostnad för de andra patienterna som inte fick den uppmärksamhet de behövde. Men ändå gick det så här.

Utan att överdriva känner jag och annan personal på avd att vi fick alldeles för lite stöd från läkarna i situationen, det är något jag tar med mig för framtiden. Och en gnagande känsla av otillräcklighet.